Övergivet och lämnats åt sitt öde

Snön föll lätt denna dag, men det va med tunga fötter jag närmade mig huset som vid första blicken såg hårt tagen ut av naturens krafter, eller var det den usla snickaren som föll för det fina priset på det rötna materialet?.

image

image

Redan här kände jag ett stort obehag, varför vet jag inte men nått va det.

image

Alltid kul att möta på dasset det första man gör. Lite halvt skitnödig snokar jag vidare.

image

Köket fanns där men rörigt och stökigt. Porslinet stod iallafall fint på sin plats.
Under tiden jag går omkring på det isiga golvet fullt av saker känner jag plötsligt att vatten tränger in i mössan, jag vänder blicken mot taket och mitt öga möts av ett gäng droppar vatten som letat sig genom golvet på övervåningen.
Aj som fan mitt öga sa jag tyst för mig själv och tänkte samtidigt att jag nog kanske ska ta det lite försiktigt och gå med lätta steg.

image

Frukosten bestod kanske av en bit prästost och en sup dock inget kvar till mig.

image

image

Den som letar han finner:)

image

Vardagsrummet fullt funktionellt bara lite rörigt.

image

Hade helt glömt bort det där med lätta steg och kände hur ena foten va påväg att tränga genom den en gång i tiden fina parketten.

image

Julpynt stod där på golvet.

image

Lägg märke till spjällvredet till den öppna spisen ”se nästa bild”

image

image

Trappa till övervåningen ja tro det eller ej, ser mer ut som en rutschkana. Snö is och en massa skit döljde trappstegen, och jag hade redan bestämt mig innan att upp går jag inte då taket såg ut som det gjorde och med tanke på hur golvet på övervåningen spotta ner vatten på mitt huvud. Men..

Nyfikenheten och känslan jag fick när jag stod där gjorde att jag släppte på mina gränser, rädslan om att taket skulle rasa eller att golvet skulle ge vika sket jag för tillfället i och jag gick som i trans upp för det berg som en gång vart en vanlig trappa med fina trappsteg.

image

Väl uppe möttes jag av denna fina utsikt.

image

Första rummet på övervåningen. Allt i en ända röra men fullt av saker som lämnats kvar. fick snabbt känslan av att detta rum tillhörde en pojke i yngre tonåren, men det va bara min känsla.!

image

Det här rummet vill säga mig nått, men vad? Nått som inte stämmer med det här huset känner jag.

image

Fotoalbum  och klassfoto men varför ligger de kvar här, förstår inte!

image

Rum 2 på övervåningen. Sanolikt en flickas rum, känslan är den samma här, bara sorg och kan inte sluta tänka på varför man lämnar så mycket kvar efter sig.

image

Går runt och får bara mer obehagliga tankar om va som hänt här.

image

image
Samma rum.

image
Garaget.

image

image
Jag kan förstå att hus blir övergivna, men nått jag inte kan förstå är varför man lämnar kvar så mycket saker? Minnen i form av fotoalbum , personliga föremål allt lämnat att förstöras. Min känsla över stället va bara sorg, sorg för att saker som borde betyda mycket för någon ligger där inne och väntar på att snabbt förstöras, nått måste ha hänt här, har man bara lämnat stället, lämnat allt kvar? Va hände varför och hur, det är nått som jag går runt och tänker på, inte bara då när jag va där utan fortfarande! Jag kan inte släppa det, när man vet att barn bott här är det ännu svårare att förstå den bråska som måste funnits vid tillfället då huset lämnades. Jaja får försöka tänka på annat, men tar gladligen imot information om det nu är någon där ute som sitter på något.

Ta det lugnt så hörs vi av i nästa inlägg:D

Annonser
av jag.minskar.min.ångest.med.spännande.platser

2 comments on “Övergivet och lämnats åt sitt öde

  1. Du verkar ha samma sorg i tankarna som jag har när jag besöker (just) ett övergivet hus. Med så många minnen och prylar som bara lämnats kvar, som om personerna bara lämnat stället på studs. Jag tänker ofta att här är ett hus, ett hem, där människor har levt sina liv. De har delat sin lycka, sina sorger, sina drömmar. Men vad hände? När hände det? Varför hände det? Frågorna som förmodligen aldrig kommer få något svar. Dina bilder och notiser är så igenkännbara för mig och det gör allt så mycket bättre! Tack för att du delar med dig av dina äventyr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s